Första inlägget

Flera personer frågade mig om jag inte kunde starta en blog och skriva om mitt liv när jag flyttat till Kalifornien. Jag var väldigt tveksam i början om att lämna ut mig på det sättet, men långsamt har jag ändrat inställning. Nu är det tre dagar sen jag anlände på San Diegos flygplats och det är kanske dags att börja skriva lite.

Flytten:

Min resa har blivit uppskjuten gång på gång. Det första satta datumet var 5e Juli och klok som jag var såg jag till att hyra ut min lägenhet redan 1a Juli så jag skulle vara väl förberedd. Jag packade ner allt jag skulle ha med till Kalifornien i en stor resväska och lagrade resten i ett förråd. Tyvärr blev det en massa strul och förseningar med visumet och datumet flyttades till Augusti. Som tur var fick jag låna en lägenhet av en liten ängel till vän, så jag bodde på hennes saker med min resväska och min studio. I två månader. För Augusti blev såklart ändrat till September. Så att ha firat mitt avsked i två månader och sagt farväl till alla mina vänner 40 gånger, så kändes det fantasktiskt skönt när jag väl hade mitt visum och ett fast datum för flytten. Den sista veckan med avsked var även den trevligt fast det började kännas lite tjatigt och jag hade helt tappat känslan för vad det skulle innebära att flytta. Det kanske var därför jag började packa och väga väskor bara kvällen innan jag skulle dra.

Resan:

Efter att ha varit vaken ett dygn och packat och vägt hela natten, så kom jag iväg till kastrup. Det första som hände var att jag somnade på planet och märkte inte förrän efter vi landat, att planet blivit försenat en timme. Det blev diverse ombokningar, väntan och köande i några timmar, men det var helt okej. Jag träffade nämligen en mycket trevlig NYC-boende spanjorska som fick de fyra timmarna att kännas mer som fyra minuter. Resten av resan gick bra och jag landade i San Diego vid midnatt till fredagen. Två av mina roomies kom och hämtade upp mig och jag slocknade direkt vi kom hem.

Dag 1:

Det första jag tänkte när jag vaknade på fredag morgon var: "Fan vad skönt att vara hemma!" och sedan dess har jag bara haft det jäkligt gött. Här skiner alltid solen och palmerna ger en fin kontrast mot den klarblå himlen. Det var riktigt skoj att komma till jobbet och träffa allt folk igen och installera mig i min alldeles egna lilla cubical. Dagen avslutades med att vi firade en kollegas födelsedag på resturang Poseidon som har en mycket fin uteservering på stranden. De har riktigt grym fisk där.

Dag 2:

På lördagen började jag inse att det var galet varmt i mitt lilla rum. Det är typ det enda stället i huset där luften står helt stilla. En av mina roomies tog med mig i sin Camaro till Frys som är typ ett IKEA för elektronik. Fläktarna där var så klart slut i sommartider, men jag hittade lite sladdar till min Wii så jag kunde koppla in den när jag kom hem. Jag lade även vantarna på nya Layton! Grymt spel kan jag tillägga. Tillslut hittade jag en fläkt på CVS och jag fick även tag i melatonin som tydligen ska bota jetlag. Jag har inte testat det än. Få se om jag ens behöver det.

På kvällen drog vill på Comedy Club. Det var typ 8 stand up komiker, de flesta från LA. Inträdet var gratis mot att man köpte minst två drinkar var. Det var skoj. Stand up är en sån grej som jag länge har velat se på det sättet. Liten rökig, intim klubb i USA där man dricker drinkar, skrattar och hoppas att de inte ska göra en själv till en del av showen. Nu var det visserligen inte rökigt där inne, men det var gött ändå.

Efter det drog vi ner till downtown San Diego. Vi hade biljetter till ett ställe som hette Onyx. Klubbarna i SD är jäkla fina alltså. Det var en flashig dansgolvs-våning på markplan med lampor och videos och sånt. Men om man gick ut på gatan och ner för en trapp så kom man till något mer lounge-liknande med träpaneler, tegelväggar och soffor. Fortsatte man in en bit till så var det ett en scen med något som såg ut och lät som ett lokalt indie-band. Vi fick för oss att kila vidare, men det slutade med att vi köade till ett par ställen. Vi tröttnade och istället så tog vi bilen hem och stannade till på Tajima! Mitt absoluta favoritställe för ramen. Det är bara japaner där inne och de beter sig väldigt japansk. Jag har till och med beställt på japanska där inne på fyllan någon gång. Hur som helst så var det en riktigt bra kväll!

Och:

Jag lovar att göra mitt bästa för att fylla den här bloggen med vad jag upplever, bilder och kanske lite musiksnuttar som jag komponerar.