Six Flags

Lördag:

Six Flags Magic Mountain är ett stället jag har drömt om att åka till ända sen jag som fjortonåring besökte farmor i Escondido. De har de största, snabbaste och mest galna bergochdalbanorna någonsin. Det till trots tyckte jag riktigt synd om mig själv när jag klev upp klockan 6:00 på morgonen. Vidrigt att gå upp så tidigt. Tyvärr fick jag inte tycka synd om mig så länge, för en av mina roomies gick glatt upp precis efter och började baka bullar. Jag blev snart upphämtad av mina tre resekamrater, lika trötta som jag, och vi begav av med siktet inställt strax ovanför LA. Anledningen till att vi åkte så tidigt var på grund av våra Flash Pass Gold. Vi var så illa tvungna att infinna oss på plats senast kl12, annars var vi inte garanterade att få dem fast de var betalade i förväg. The Flash Pass Gold upptäckte vi under dagen var guds gåva till karusellsugna. De stackarna som stod och svettades i solen i timmar för några sekunders åktur, kunde vi glatt knalla förbi och ställa oss direkt vid vagnarna. Snacka om orättvist, men det var väldigt schysst för oss.

Hela upplevelsen där var jätteskoj. Så många schyssta rides, men allas favorit var samma. Tatsu. Den var olik de andra för man hängde bekvämt med bröstet neråt så man liksom flög fram. Jättehärlig känsla. Vi åkte den tre gånger. Jag är lite osäker på hur länge vi var i parken men vi kom dit vid 10 och lämnade nog stället runt 22-23. Så efter ca 30 loopar och drops på upp till 70m så var man var helt sjukt mör i kroppen. Nästan som om man hade tränat hela dagen.

Vi begav oss till ett motell vi bokat i närheten. Ett sånt klassiskt amerikanskt på markplan, där man har en egen ytterdörr ut till parkeringen. Vi avslutade dock inte kvällen förrän vi tagit ett par öl på syltan Howie's Pub. Kanske de två godaste öl jag druckit någonsin. Helt vanlig New Castle, men det passade mycket fint efter en hel dag i berochdalbanan.

Det här bandet gned något kopiöst på sina guror.

Söndag:

Morgonen därpå hade vi ingen brådska hem, så efter en tveksam hotellfrukost bestående av sirap och blaskigt kaffe, tog vi en tur igenom Mullholland Drive. Det fanns många fina villor där, men av de troligen allra flådigaste kunde man inte se mer än en bit av uppfarten. Vi försökte lokalisera Jack Nichlosons hus fast vi hade passerat det innan vi hittade det på google maps.

Mullholland Drive

Jag tog inga kort på villorna, istället får ni ökenväg.

Sedan åkte vi mot Griffith Observatory. På vägen dit fick GPSn fnatt och guidade oss runt runt några varv i ett område med lyxvillor. Tillslut kom vi upp till observatoriet där James Dean spelade in Rebel Without a Cause för 54 år sen. Kul att se, men jag är helt säker på att insidan var helt annorlunda i filmen... Hur som helst kunde man skymta Hollywood-skylten på berget brevid och shiluetten av Los Angeles gömma sig i ett moln av smog lite längre bort.

Griffith Observatory

Hollywood.

Vette fan om man ens ser höghusen.

James Dean.

Inne i observatoriet på taket. Man kunde inte titta i kikaren.

Vi gjorde två stop till på vägen hem. Det ena på en stor halloween-butik. Helt sjukt mycket prylar. De hade allt man kan tänka sig! Amerikanarna älskar verkligen halloween.

Vad du än kan tänka dig till din halloweenfest finns här.

Det andra var på burgarstället Five Guys. Mycket billiga och goda burgare och kanske de bästa stripsen jag ätit. Rekommenderas om man är i närheten. Resten av vägen dundrade vi gamla svenska punk-låtar genom spotify.

Det var jätteskönt att komma hem den kvällen och bara dö i sängen.